Ordföranden I SBF:s disciplinnämnd var Bo Nerman. En av de två övriga ledamöterna var Håkan Hansson, PET.

Bo Nerman skriver här om ärendet. Här kan ni läsa beslutet i original (två delar) - öppnas i nytt fönster.

Om artikeln i tidningen boulepetanque ”Landslagsman friad i Riksidrottsnämnden”

(nr 4, 2004)

Förbundsorganet är osakligt

Nyhetsförmedling ska skilja på fakta och kommentarer. Den ska också vara allsidig. Det avgörande sakliga bevismaterialet, som distriktsnämnden inte ens tog del av, förbigås i artikeln. Spelaren lämnade vid tävlingens start en försäkran. I den särskilda rutan för kommentarer skrev han att han betalat men inte fått licensen. Det hade utifrån den varit lätt att göra en bedömning om han skulle få delta i tävlingen eller inte. Istället släpptes han in och anmäldes sedan för att han deltog! Utredningen visar helt klart att Maths Lind inte försökte föra någon bakom ljuset men det har negligerats av anmälaren, distriktsnämnden och nu i artikeln. En artikel, som läsaren har anledning tro är en nyhetsartikel, och som förbigår de mest springande punkterna i ärendet, är varken saklig eller allsidig.

När distriktets disciplinnämnd gör ett antal mycket allvarliga fel i handläggningen och därmed i viktiga aspekter gör spelaren rättslös, så beskrivs det som att distriktsnämnden ”inte legat på latsidan”. SBF:s disciplinnämnd, som lätt inser att distriktets nämnd skulle infordrat försäkran eftersom den inte åtföljde anmälan, beskrivs som att ”den blivit känd för att nästan alltid hitta fel i distriktens handläggning”. Artikeln vimlar av subjektiva antaganden, nedsättande omdömen och förlöjliganden.

Lita inte på artikeln. Det påstås exempelvis att en disciplinnämnd blir helt verkningslös så snart någon är jävig. Men inte nog med det: tidningen vänder sig direkt till läsarna och menar att det är fritt fram att ”röka på banan, spöa upp domare eller kasta klot i huvudet på motståndare” för de som har en klubbkamrat i nämnden. Det sakliga är att nämnden skulle bett distriktet utse en ersättare vilket också framgår av utredningen.

I artikeln påstås att nämnden i praktiken avskaffat licenstvånget. Vem är det som kontrollerar spelares licens och försäkran före tävlingsstart och avgör vem som ska få delta i tävlingen? Hur många spelare befinner sig i den situationen att de i tid före tävlingen betalat licensen men inte fått den? Hur många av dessa släpps in till en tävling för att sedan anmälas för att ha deltagit? För det ynka fåtalet skapade SBF:s disciplinnämnd förhoppningsvis en praxis: döm dem inte till straff.