Final

Finalen i öppen dubbel på Strandcupens sista dag var en av de bästa och trevligaste boulematcher jag sett. Inramningen i form av det fysiska landskapet - naturligtvis densamma som under alla andra matcher under helgen - var förträfflig. Österut den lodrätt stupande bergväggen med villorna som balanserar längst uppe på kanten, söderut en frodig grässlänt på toppen krönt av buskar, västerut - om än inte direkt synligt men i omedelbar närhet - simstadion och det mäktiga Kategatt - och norrut den pampiga Varbergs fästning. Alltså vackra och intressanta vyer och i mitten - en förträfflig centercourt - inte tillhörande de mest lättspelade med en lutning åt två håll. Vädret var mulet och inte alltför varmt - ett som många sade perfekt väder för boule. Gissningsvis etthundra femtio åskådare, varav en icke oansenlig del tillhörde dem som inte var så "hemma i boule". BK Kulknappens sommararena torde vara en av de bästa för att göra propaganda för boule. Kunde man få grässlutningen att luta litet starkare skulle den bli alldeles perfekt för åskådare. Kommentator under matchen var Åke Rydén som beledsagade spelet med utmärkta kommentarer för den del av publiken som inte var förtrogen med boule. Det ska sägas att Ulf Wallman under lördagen också gjorde en mycket fin speakerinsats. Om mer rosor ska strös så ska det ske dels för Kulknappens alla alerta och vänliga funktionärer, dels för veteranspelarna som under söndagen tålmodigt trängdes på banorna.

Öppen dubbel alltså: de båda lagen var Jonas Jacobsen/Kristian Lilja från Ekeby BS (etta och tolva i ranking vid tillfället) och Kent Carlsson (83:a i ranking)/Tomas Wiede från Halmstad Petank. Jonas Jacobsen, den mest namnkunnige spelaren på banan och för övrigt också segrare i trippeln under lördagen, får tillsammans med sin kollega anses som de klara favoriterna till segern. De mer initierade åskådarna visste att Tomas och Kent skulle kunna bjuda allvarligt motstånd men skulle de verkligen kunna konkurrera om segern? Matchen spelades över många omgångar - den genomsnittliga poängskörden i omgångarna torde ha legat strax över ett poäng. Halvvägs in i matchen står det 10-6 till halmstadlaget. Då börjar Ekebyspelarna en långsam återhämtning. Ett stycke ifrån banan uppe på grässlänten och vid sidan av mig står ett ungt par som flyktigt känner till boule. De är helt begeistrade över det goda spelet och den spänning som varje kula ger. Spelarna är starkt fokuserade på uppgiften men då och då bjuder de båda lagen varann ett leende och en vänlig kommentar och det bidrar definitivt till att matchen blir en starkt minnesvärd sportslig tillställning.



Vid läget 10-10 har Ekeby-laget möjligheten att ta hem matchen. Halmstadspelarna har slut på klot och Jonas och hans medspelare har fyra klot kvar. Men banans lutning och garderande klot bereder skånelaget bekymmer. Man får nöja sig med två poäng. I det absoluta slutskedet - vid ställningen 12-12 - flyttas lillen och Kristian Lilja lägger rutinerat och till synes helt avspänt sitt lags sista kula fem centimeter rakt framför lillen, som ligger uppemot nio meter från ringen . För att vinna måste Tomas på sitt lags sista klot skjuta bort klotet och helst inte flytta lillen. Skulle lillen flyttas är det i det läget ungefär fifty-fifty vem som kommer att ta hem matchen, om inte lillen går död och det blir ännu en omgång. Tomas får en träff. Lillen rullar vidare till ett av Kents klot. Allt går fort och Tomas är den förste att uppfatta situationen. Han hoppar glädjestrålande ur ringen. Hans och Kents devis på sina tröjor, "Jag är en vinnare", stämmer uppenbarligen helt. Jonas och Kristian visar en härlig sportslig anda. Leenden och tack för matchen. De båda lagen får långa och varma applåder för den spännande och fina underhållning de bjudit. Paret bredvid mig är helt överväldigade av den utmärkta matchen. Vi talar om att boule skulle kunna bli en verklig TV-sport.

Läs här om tre andra stora vinnare

Skrivet av Bo Nerman

(Domare lörd - sönd.)