![]() Klicka för större bild |
| Lag som allmänt sett är duktiga spelar ofta i mer krävande sammanhang och då på ganska hårda banor. De är vana vid att få god utdelning på skyttet eftersom det är svårare att lägga in på hårda banor. När ett sådant lag kommer till en mjuk bana, typ Kristineheds vackra spelplats, fortsätter de gärna med det de är vana vid. Det kan nog hålla som metod en bra bit fram i tävlingen. Det som blir ett bekymmer är när laget - av kanske trötthet eller nervpress i den aktuella matchen – minskar i förmågan att skjuta eller lägga. Då kan ett lag, som i vanliga fall under press lägger bra på hård bana, ganska fort ”falla ur”. Den stora rutin i lägg som laget har från hård bana ger ingen utdelning i den stunden. Man kan förmoda att de båda lagen från Knäred, klubb Le Petit (=lillen), är vana vid att träna på mjukt underlag – eller också anpassade de sig alltmer till Vallås BK:s banor - för när finalen spelades fick man se ett fullkomligt bländande spel, både ifråga om lägg och skytte. I de flesta fall spelade man snabbt. Visst hände det att ett lag stannade upp, spelarna i laget resonerade sinsemellan, men det resulterade också i bra prestationer efter överläggningen. Det är naturligtvis ganska mänskligt det man annars ofta ser: långt resonemang och därefter ändå ett bortlagt klot eller ett missat skott. Här var det dock en fröjd att se båda lagens goda insatser även i besvärliga lägen. De flesta i den publik som såg finalen var av betydligt äldre än spelarna på plan och det märktes att de var imponerade och roade av finalmatchen. Där bjöds ett spel som man sällan eller aldrig ser i veterantävlingar. Kanske var det också inspirerande för dem av de äldre som skulle spela dagen därpå i V65? Vid 18-tiden avslutades tävlingen och då togs bilden. Klicka för större bild Det kan noteras att B-finalen också vanns av ett lag från Le Petit. /Bo N |
